Aktuell forskning

Tack vare studier av stjärnfall och andra observationer är det nu klart att den yttre delen av månen består av en basaltjock skorpa, tillsammans med ett järnrikt mantel. Under manteln finns en yttre kärna som består av järn och nikkel, som är uppdelad i en yttre och en inre del. Kärnan är mycket förtjockad, vilket betyder att det finns förändringar i densiteten jämfört med dess yttre regioner.

Aktuell forskning


Månupptäckter

Theia-impaktteorin: Den mest allmänt accepterade teorin för månens bildande kallas ofta för Theia-impaktteorin. Enligt denna teori kolliderade en Mars-stor protoplanet, som kallas "Theia", med den tidiga jorden för ungefär 4,5 miljarder år sedan. Denna kollision skickade en stor mängd material från båda kropparna ut i jordens omloppsbana. Debris samlas: De små bitarna av material som skickades ut i rymden samlades gradvis och klumpade ihop sig, vilket med tiden ledde till bildandet av månen. Den process som orsakade detta samlande kallas för ackretion. Månens tidiga historia: När månen först bildades var den mycket närmare jorden än den är nu och dess yta var troligtvis helt smält – en "magmaocean". Över tid kristalliserade denna magmaocean, vilket ledde till att månens skorpa bildades.

Månupptäckter


Framstående månforskare och deras bidrag

Den första personen att sätta sin fot på månen var den legendariska astronauten Dr. Neil Armstrong. Dr. Armstrong gjorde detta den 20 juli 1969, vilket fick stora internationella konsekvenser. Han ledde USA:s Apollo 11 mission och var den första personen att röra sig på månen ytan. Armstrongs insatser har givit upphov till en hel del forskning och utforskning av månen och hans namn har blivit en symbol för framgång och mod.

Framstående månforskare och deras bidrag